Jag har läst inne på Sofies blogg både igår och idag med tårar i ögonen..
Det handlar om dom här förbaskade papporna som ska försvinna ifrån oss hela tiden..

Så jävla orättvist!
Är det inte sjukdommar så är det olycksfall..

Om 4 dagar är det 9 år sedan min egen pappa försvann. 9 år sen och jag har fortfarande svårt att ta in det.
Det hände så plötsligt..

Minns än idag mammas steg nerför trappan.. Glömmer dom aldrig!

Jag har så mycket funderingar och tankar kring detta men har just nu så svårt att få ner det på print.
Jag går och lägger mej istället.


Kram och gonatt!