Det är med ångest i hjärtat och hela kroppen som jag inser att jag ska börja jobba imorgon..
Över 1 år hemma med den mest underbara lilla varelse som finns på denna jord.
Nu är det över, en helt underbar tid har gått (dock inte obemärkt) förbi :) Men nu är det som sagt dax för mamman i huset att dra sitt strå till stacken.

Gry kommer att få helt underbara dagar hemma tillsammans med pappa D! Det är jag helt säker på och det är inte med den minsta oro jag "lämnar över".

Det känns bara så konstigt.. Vadå? Ska jag gå upp och dona på morgonen och åka iväg, SJÄLV?!
Hur gör man det? :-p

Imorgon börjar jag 08.30 men måste gå hemifrån typ en timme innan. Det betyder att jag måste gå upp ännu tidigare... Och Grysan som precis börjat sova till 07.30-tiden..

Saken är den att jag kommer att vara borta hela dagarna.
08.30-17.30, inne i stan..
Jag hade gjort (nästan) vad som helst för att börja och sluta tidigare!
Det känns jättekonstigt att det kommer att vara såhär 5 dagar i veckan. Jag kommer ju inte hinna äta middag med henne alls, förutom på helgen :(

Usch, det är jobbigt!

Inser att klockan snart är 20.00, Grysan sover sen drygt 20 min och jag har fortfarande inte gjort klart nånting inför imorgon.
Måste sy upp ett par bralls.. Jag är ju en kortirockenbrud så det mesta behöver en omgång i symaskinen..
Fundera ut vad man ska ha till dom svarta byxorna måste jag oxå göra och SKOR! Vad tusan, det har jag ju glömt att inhandla.
Men jag måste kolla vad för skor som är ok först kanske..

Nej, dax att ta tag i allt det här jobbiga.

Jag hoppas bara att jag kommer att trivas! Allt blir så mycket lättare då :)

Någon som har ett jobb, mån-fre 7-16 i norrort förresten, så hör av er!
Intresserad småbarnsmamma finnes! :)

Nu städ, sen sy, sen plocka fram kläder-skor-väska-jacka, senare gå och lägga mej I TID!!!

Puss å hej!